Banan - KRAV-märkt eller inte?

Jag köper sen några år tillbaka endast KRAV-märkta bananer. Det är så stor skillnad på smak och lukt på KRAV- och icke-KRAV bananer. Det är ju egentligen inget att undra på eftersom de flesta bananer tyvärr besprutas rejält.

Idag la jag ner en banan (KRAV naturligtvis) i min handväska. När jag satt mig i färdtjänsttaxin och börjat åka luktade det plötsligt banan i bilen. Ett kort ögonblick undrade jag hur min banan nere i handväskan helt plötsligt kunde kännas så tydligt. Jag noterade dock snabbt av bananen som luktade inte var en KRAV-banan, så det var inte min banan.
Jag fick sedan veta, av min assistent, att taxichauffören åt banan!

Du som har läst detta inlägg - jag rekommenderar dig att köpa KRAV-märkta bananer!

SLUTA SKRÄPA NER!!!

Jag läste i tidningen att det finns 18.000 objekt i rymden som människan har sänt ut. Bland annat är 1.000 av dem satelliter. Senaste tiden har många kollisioner i rymden inträffat. Man ska nu fundera på hur man ska minska nerskräpningen i rymden, står det.

Snälla, sluta nu skräpa ner! Tänk på jorden och universum, klimatet, miljön, naturen och inte minst din hälsa. Eller börja i andra änden - tänk på din hälsa o då kommer naturen, miljön och allt annat in i bilden.

Människan har ställt till med en massa skit. Nu när vi är medvetna om det ena och det andra, varför kan vi då inte bara sluta? Bara sluta tillverka alla farliga och onödiga saker, tänk på vad du köper, sortera soporna ordentligt, tänk en extra gång om du måste ta bilen eller du kan gå till fots istället.

Sluta nu att skräpa ner!!!

Tillgänglighet för alla...???

Igår läste jag en inbjudan till en konsert. Där stod bl.a.:

"Svenska Kammarorkestern Örebro inbjuder till en konsert för personer med funktionshinder"
"Välkomna på konsert! Vi vill att samhället ska vara tillgängligt för alla och välkomnar därför Er till denna konsert som är skapad med hänsyn till särskilda behov."

Tillgänglig för alla? Hm... Jag undrar om den kommer att teckentolkas? Mailade faktiskt och frågade! Får se vad jag får för svar.

Aprilväder i mars :-(

I fredags såg jag krokus, gula, lila och vita. I lördags var det en underbar dag. Det kändes nästan som sommar, även om luften var kylig. Nästan all is och snö hade smält, solen sken och jag blev så varm! Det luktade gott ute. Dagen började dessutom med att solen väckte mig tidigt, åh skönt så ljust.

Det var bara ett litet smakprov som snabbt försvann. I måndags föll snötäcket på igen! Och minus tio grader blev det också.

Man får verkligen "passa på" (typiskt svenskar att säga så, enligt Fredrik Lindström, och jag instämmer i att man ofta får höra "passa på") att njuta av de härliga stunderna.

I tisdags förmiddag var jag hos Rosa. Vi gick inte in, utan stod ute i solen och pysslade. Det blåste kallt, men solen värmde så skönt.

Igår var det årets premiär för att äta mellanmål ute i solen! Fast att det vita täcket låg kvar över gräset.

Idag vräker snön ner diagonalt, som om vi inte fått nog. Vädret förstörde mina eftermiddagsplaner. Jag skulle varit ute hela eftermiddagen, men blir inne. Så nu skriver jag här - det som jag så sällan får tid till.

Ugnar som äter

Jag har hört om tvättmaskiner som tar strumpor, men aldrig om ugnar som äter maten.

Jag hade tänkt göra potatisgratäng med skinka och spenat idag. Men jag upptäckte att jag bara hade två potatisar kvar, och ingen gul lök! Hm...vad ska jag då äta? Den eviga frågan. Jag fick en bra idé och gjorde gratäng på den potatis jag hade, skinka, charlottenlök, blomkål och broccoli. Det såg ut att bli två portioner, en till idag och en till imorgon.

När maten var färdig i ugnen var det mindre än hälften så mycket som när jag satte in den! Det blev bara en liten portion till idag... Den eviga frågan återstod - vad ska jag äta imorgon då?

Vårtecken

Vid lunchtid idag blev det sol. På väg till Rosa såg min assistent en krokus som slagit ut. Nu gäller det att hänga med. Jag har inte ens haft en tanke på att titta efter blommor än, för det är ju så pass mycket snö kvar.

Jag och Rosa tog en härlig långtur. Grusvägarna är bara nu, men i skogen finns is kvar. På vår tur dök fler vårtecken upp. Kanadagäss flög omkring.

Krokus och kanadagäss...jag såg dem inte varken det ena eller det andra. Båda börjar på K iallafall och var ju trevligt att höra någon se dem. Bästa vårtecknet idag var ändå den värmande solen och doften i luften. Vantarna blev kvar oanvända i fickorna.

Färdtjänsten igen...

Igår ringde jag färdtjänsten för att beställa dagens resa. De har en texttelefon vilket är jättebra. Det räcker dock inte att texttelefonen finns och att de kan svara på den. De borde lära sig att ett texttelefonsamtal ska behandlas på samma sätt som ett talsamtal!
Jag fick vänta lääänge varje gång det var deras tur att skriva, så jag hann börja undra om de somnat, gått på fikapaus eller tog andra samtal mitt i mitt samtal. Inte trevligt alls, och inte undra på att telefonräkningen blir dyr. Sedan avslutade jag samtalet med "tack och hej" och fick till svar "klsl". Inte tack, inte ens hejdå... bara "klsl" vilket jag jämställer med att man kastar på luren. Otrevligt... Så jag tänkte ge ris till dem....

Berövad frihet

I fredags skulle jag på ett möte på landstinget kl 13-15. Därefter tänkte jag åka en snabb sväng och se till Rosa. Jag visste att min assistent tyvärr måste sluta kl 17. Jag skulle ändå kunna hinna, om färdtjänsten hämtade mig 15.10 efter mötet och från stallet 16.45. Inga problem alls - teoretiskt och planeringsmässigt sett.

Ringde färdtjänsten som ännu en gång förstörde mina planer totalt. De skulle kunna hämta mig kl 15.25, men jag hade inte så mycket tid att jag kunde slösa en hel kvart på att vänta på dem, så jag frågade om de inte hade någon tidigare bil. Jo, 14.40. Nej, men det går ju inte, mötet slutar kl 15. Från Rosa då, 16.45? Bilen kommer 16.10 fick jag till svar...

Åka dit 15.25, vara framme 15.50 och åka hem 16.10! Bara 20 min max på plats, om ens det för man måste ju hela tiden räkna med att bilen kan vara SEN, så om den ska komma 15.25 betyder inte att den gör det. Mina planer sprack i tusen bitar... Det blev ingen bil, ingen resa, ingen tillsyn, ingen frisk luft, ingen avkoppling...ingenting... Bara berövad frihet!

Ros Rosa - men inte rosa!

Ros Rosa! Fast inte rosa! Tack för dagens tur på den vita, i det vita. Vitt var det överallt. Visst är det vackert med så mycket snö, och skönt att få känna att än kan det bli riktig vinter (iaf några dagar tillåter den globala uppvärmningen än).

Men jag har ett problem när allt verkar vara vitt. Var är vägen? Var är alla mina kännetecken? Begravda under snön och klädda med snö så jag inte känner igen dem!

Jaha, rubriken kanske borde vara vinterlandskap för det är väl snarare det som det här handlar om... Men nej, det var ros till Rosa idag för att vi kom förbi alla bilar med släp, buss, pulkor m.m.

Dofter och stanker

Igår och idag har det skrivits om dofter på bloggen "Linda tycker och tänker..." ( www.erikssonlinda.blogspot.com ). Luktsinnet ger oss värdefull information - mer än vi anar. Jag skrev i ett kommentar på ovannämnda blogg följande:
"Vid ett annat tillfälle lyckades jag spåra doftkällan. Jag kände mig nästan som en spårhund. Jag var ensam hemma och jag kände tydligt parfymdoft från en av mina anställda. Det störde verkkbigen mig! Hon hade ju gått för dagen. Jag spårade doften till hallen, där var den som tydligast. Hm, men hon är ju inte här... Har hon glömt jacka eller tröja? Nej, hittade inget... Efter en stund var jag tillbaka i hallen och letade, för jag kunde helt enkelt inte släppa tanken. Slutligen hittade jag hennes lilla armbandsklocka på min byrå i hallen! Det var den som störde mig!" Efter avslutat spårningsarbete kunde jag tala om att den anställdes klocka var här, så denne slapp leta och undra.

Undrar du om bananerna är ekologiskt odlade eller inte - LUKTA på dem så får du svar!

Som sagt på "Linda tycker och tänker..." kan dofter även vara störande och minst sagt sätta myror i hjärnan på en... Jag skrev även följande i min kommentar:
"Jag måste bara berätta om i torsdags när jag var på möte på skatteverket (vilket du kan läsa om på min blogg www.eamalin.blogspot.com). Det var efter fikapausen när vi hade börjat igen. Då plötsligt luktade det popcorn! Så tydligt som om någon stod i rummet och poppade. Jag kunde inte släppa tankarna: var kommer det ifrån? Finns det bostadslägenheter i samma byggnad, kan det komma genom ventilationen? Är det någon som jobbar så sent på Skatteverket som kl 20 och poppar på arbetstid? Det får jag aldrig svar på...."

Men kan alla lukter kallas dofter? Jag tycker det finns stanker också! Det är samma sak med dem som med dofter, de ger värdefull information och de kan vara störande.

När jag är i stallet får jag information från mitt luktsinne när hästarna har gödslat på stallgången. Då kan jag lägga gödseln på rätt plats. Förresten, är gödsel en doft eller stank? Jo, jag skulle klassa den som en doft om den är i eller runtom stallet. Men om gödsel finns på "fel" plats, då klassar jag det som en stank.

Luddiga blanketter

Det är fullt upp... Satt med arbetsgivaruppgifter lördag och söndag (och först nu får jag tid att skriva här). Blanketter var det som skulle fyllas i. Jag har inte lyckats begripa varför myndigheterna måste ha luddiga blanketter. Jag önskar luddfria sådana! Nej, jag menar inte att papprena har päls, sådana har jag faktiskt inte sett men de kanske är bättre. Jag menar otydliga anvisningar till blanketterna. Allt är jämt antingen otydligt eller flertydigt.

När kommer slasksugaren?

I söndags när jag gick till min syster för att äta smörgåstårta var det verkligen slaskigt ute. Snön töade, och det var is blandat med snö och slask. Jag tänkte att nu får allt ta och töa och torka innan det blir kallt igen. Det är inte roligt med isbana överallt. Speciellt inte ute hos hästarna för de har inga skridskor.
Men förresten - När kommer slasksugaren? Jag har aldrig sett en sådan.
Jag har sett snöplog och den kommer när det har snöat på vägar och gångbanor.
Jag har sett sand/saltbilen och den kommer när det är halt på vägar och gångbanor.
Jag har sett sopmaskinen och den kommer på våren och sopar bort sand och grus.
Jag har sett lövblås som blåser bort löven.
Värst vad det ska vara rent på vägarna, men slasket får visst vara ifred!

Inget rosigt eller risigt

Jag har egentligen inget rosigt eller risigt eller något annat att skriva idag. Igår och idag har jag bara försökt minska på den enorma bördan av vad som ska göras. Och det har varit så grått och trist, så nu längtar jag verkligen till en varm, solig, rofylld plats. Skicka karta om du har vägbeskrivning till denna plats, tack.
Satt en stund med några arbetsgivaruppgifter ikväll - ja en lördag kväll... Undra om det är fler arbetsgivare som också sitter med jobb på lördagkvällar.

Regler och undantag

Regler och undantag, och regler för undantagen och undantag av dessa regler för undantag och åter regler och undantag. Ikväll var jag på ett informationsmöte för ideella föreningar på skatteverket. Det är en djungel av regler och undantag. Det är nästan som det är fler frågetecken nu efter kvällens möte än vad det var före.

Är det sådan här byråkrati i alla länder? Är det typiskt svenskt samhälle, eller har vi ett enkelt system jämfört med andra? Hm... Något som det knappast är någon tvekan om är iallafall att byråkratin skapar många arbeten till folket.

Dags att ROSA...

Nu är det dags att ROSA!
Som sagt var jag på en intressant föreläsning ikväll, av Charlotta Gyllheden som är medium, konstnär och bildterapeut. Vi fick inga dövblindtolkar från Tolkcentralen då detta uppdrag hade en låg prioritet hos dem. Några tolkelever med handledning av en tolklärare ställde upp och gjorde det riktigt bra! TACK för att ni gjorde det möjligt för mig och min syster att ta del av denna kväll!

Vem är risa?

Någon undrade över vem risa är...? Och påstod sig veta vem rosa är... Det är klart att Rosa är förkortningen av de där 20 bokstäverna, Þyrnirós fra Reykhólum, men inte bara det. Språket är ju så roligt och bjuder på alternativ. Rosa och risa är två motsatsord...och vad mer kan det vara...

Tålamodstest på hög nivå...

Jag får ibland höra att jag har bra tålamod. Kanske det, men någon tycker nog jag behöver testas. I fredags tog det över en timme att få in Rosa från hagen. Nej du, Rosa är inte en ko (även om namnet får dig att tro det). Hon är en äkta islänning, född på Island och har ett isländskt namn på 20 bokstäver. Hennes namn betyder Törnrosa och det har i sin tur reducerats till 4 bokstäver - Rosa. Ja och i fredags hade hon fått något för sig om att hon inte skulle följa med in i stallet, inte lockas med något, inte bry sig om att matte höll på bli uppgiven. I måndags tog det "bara" 15 minuter och idag runt 20 minuter. Jag får verkligen mitt tålamod testat, men än har jag inte fått testresultatet. Undra vad det mäts i och vilka mätmetoder som används.

Inte nog med det. Färdtjänsten var 40 minuter sen idag! Vänta, vänta, vänta... Jag hade bråttom hem för att hinna äta och sedan åka på en intressant föreläsning. Varför ska färdtjänsten jämt krångla till det? Jag trodde den var till för att göra en färd-tjänst men jag tycker snarare den gör en förstörings-tjänst och den tjänsten har jag absolut inte bett om! Så nu är risken att förstöringstjänsten tar mitt tålamod.

Apropå Rosa och hennes envishet i hagen, så frågade en person mig om jag är säker på att det inte är en beklädd åsna? Ja, det kan jag svära på att det inte är för åsnor har inte de egenskaper som islandshästar har. Så det så.

Vindruvor hoppade längdhopp!

Jag har inte sett det - när mina nyinköpta vindruvor hoppade längdhopp, men det verkar så.
Igårkväll efter vattengympan handlade jag mat - det är skönt handla sent på kvällen för det är inte så mycket folk och kö då och ingen som står och packar upp varor mitt i vägen så man knappt kommer förbi. Iallafall så köpte jag vindruvor. När jag kom hem och packade upp så hamnade de på köksbordet bredvid mina fruktskålar. Nu skulle jag nyligen ha vindruvor på mitt knäckebröd, men de låg inte på sin plats. Hm...var är de? Letade på hela köksbordet, i fruktskålarna, på golvet...men nej. Till sist hittade jag dem på diskbänken - några meter från platsen på köksbordet! Ja, så går det när någon glömmer tala om att denne flyttat på något.

Så mosigt!

Idag har jag varit på ett seminarium om utveckling av brukarråd inom landstinget. Vi började kl 9 och avslutade kl 16.30 - en hel dag med andra ord (eller, nej kanske inte...vad räknas som en hel dag?). Allt kan inte vara roligt, är man representant så är man oavsett vad man själv tycker. Ett skratt fick vi iallafall när vi skulle redovisa för gruppdiskussionerna. Grupp X blev tillsagd att börja och verksamhetschefen som skulle redovisa säger: "Jag vill inte börja, jag är nervös...". Det var ju roligt att höra en chef säga så!

Ja, efter denna dag känns det som mos i min hjärna, så mosigt det kan bli. Vem har gjort mosen? Jag undrar vad den är gjord av och hur den hamnade i min hjärna. Nu sitter jag här och försöker ställa in lite inställningar på min blogg. Har lyckats få rätt på tiden som visas här, men det tog en bra stund bara det. Allt tar så lång tid när man knappt ser vad det står, och dessutom bara ser en liten del av skärmbilden åt gången.

Idag har jag inte hunnit något...

En fundering jag ofta har är varför folk, inklusive mig själv ofta säger "Idag har jag inte hunnit något"? Visst är det så det kan kännas. Men tänk vad vi lurar oss själva... Idag känner jag så, att jag inte hunnit något, men vad har jag då gjort eftersom jag inte hann något? Jo, jag har justerat ett protokoll, packat, åkt till stallet, redat ut en tovig svans och man, tvättat och smoot in lädergrejor, åkt tillbaka till stan, varit på vattengympa, handlat mat... Och jösses, nu har jag hunnit skriva här också! Hur går det här ihop egentligen?

Oj! nu har jag en blogg

Nu har jag en blogg! Vad hände? Det skulle jag ju inte ha...(trodde jag)...
Jag har alltid undrat hur folk har tid att blogga, såväl läsa andras som skriva egna. Det är ju jämt fullt upp, hur ska man då kunna ha tid med sådant här tidsfördriv? Ja, det undrar jag delvis fortfarande, men jag har även fått en annan insikt om det här. Jag vill därför säga TACK till min syster, Linda, som skapade sin blogg (och tack även till er som fick Linda att skapa sin blogg)! Det var så nyfikenheten och ett visst intresse till en blogg väcktes hos mig. Kanske trots allt inte så dumt? Jag kan ju på ett enkelt sätt delge mina tankar och funderingar, stjärnor och skit ur vardagen - rosa och risa! Det bästa är nog att här kan jag nå ut med något som kanske annars aldrig blir sagt.

Men jag måste tillägga att jag fortfarande är lite skeptisk till att jag nu har en blogg! Dygnet har ju ändå bara 24 timmar... Jag vet inte vilken prioritet jag kommer att ge skrivandet här, det återstår att se. Det är iallafall kul att ha gjort det här ikväll! Det anade nog ingen.